2024
ARTSCAPE 2024 VÄNERSBORG
Vänersborg
9 – 18 August
The telephone game
The project’s creative theme is playful and experimental: A “telephone game” where the creative baton is passed from art history to a local wordsmith and onto the mural painters.
Artscape picked nine easily recognisable classical pieces of art to start – nine local writers crafted texts inspired by the chosen pieces – the texts provided inspiration for the muralists. Finally resulting in a group of larg-scale murals in Vänersborg, each with its own chain linking back into art history.
Liljefors → Lundqvist → Punta
Med tio fingrar i varje ände fick den luften att vibrera, jag hade ju ansträngt mig för att inte bli sedd, jag hade nästan försvunnit från duken.
Kroppen lydde inte, haren i mig fick mig att springa, även om jag visste att min främsta chans var att stå still, att bli ett med bakgrunden. Inte ändra borstens riktning.
Under språnget blev jag orolig för smärtan – tänk om mina öron skadas, tänk om den vita pälsen blir röd, tänk om jag inte dör omedelbart.
Plötsligt överröstades skarens knaster av ett nytt skri, med större omfång, och vibrationerna försvann, utan att väven repades.
När temperan hade stelnat fanns det ingen energi kvar till oro, allt kändes i stället nära – som om alla sinnen drog åt samma håll.
Erick Love Lundqvist
Punta
Cassatt→ Olsson → Kitsune
Det lilla barnet flyter ut i min famn
medan du tar spjärn
Din blick är hård och konkret
Om någons blick någonsin var cement så var det din
Concrete
Men –
utanför ramen finns en oändlig ocean
och bortanför viken galaxer
Stukade, vikta, öppna blödande
Oändliga variationer som kanske, tillsammans,
skulle kunna utgöra en ärlig punkt
Men –
tiden är slut nu, det var vad du sa.
Och med det uppstod ramen, och den växte, och nu finns den
Och ramen ger oss vingar
Idiotvingar
Ramen släpper oss inte fria
Den sätter saker på spel
något att krascha in i
Det är en lättnad och jag ger upp
Om det börjar brinna vet jag varför
Fort, hämta vattnet,
det finns under trädäcket som vilar under dina kängor
Hjälp, jag är roadkill
en oljeindränkt mås i vågorna
Hjälp, jag tror jag gillar det
Det är inte utan skam
men det är iallafall nåt att äta
Och jag vet iallafall
att vi försökte.
Din blick är grå
Jag äter det jag kan se
Vi flyter ut
Sarah Olsson
Kitsune
Matisse → Mavizi → Korallpionen
det är en tid av överflöd
det är en tid av död
fälten når bort mot horisonten
vi möts
vid det första ljuset
för att plocka
vi hedrar jorden
med vår sång
om rötter,
lera och sol
doften av den uppbrutna myllan fyller våra näsor
men lien skördar mer
än axet och livet
börjar smaka bittert
Maral Mavizi
Korallpionen